Strövtåg i hembygden

Det är skimmer i molnen och glitter i sjön
Det är ljus över stränder och näs
Och omkring mig står den härliga skogen så grön
Bakom ängarnas gungande gräs

Och med sommar och skönhet och skogsvindsackord
Står min hembygd och hälsar mig glad
Var mig hälsad! – Men var är min faders gård
Det är tomt bakom lönnarnas rad

Det är tomt, det är bränt, det är härjat och kalt
Där den låg, ligger berghällen bar
Men däröver går minnet med vinden så svalt
Och det minnet är allt som är kvar

Och det är som jag såg en gavel stå vit
Och ett fönster stå öppet däri
Som piano det ljöd och en munter bit
Av en visa med fin melodi

Och det är som det vore min faders röst
När han ännu var lycklig och ung
Innan sången blev tyst i hans dödssjuka bröst
Och hans levnad blev sorgsen och tung

Det är tomt, det är bränt, jag vill lägga mig ned
Invid sjön för att höra has tal
Om det gamla, som gått, medan tiden led
Om det gamla i Alsterns dal

Och sitt sorgsna och sorlande svar han slår
Men så svagt som det blott vore drömt:
”Det är kastat för vind sedan tjugo långa år
Det är dött och begravet och glömt

Där du kära gestalter och syner minns
Där står tomheten öde och kal
Och min eviga vaggsång är allt som finns
Av det gamla i Alsterns dal