Augustin
”Kära barn, stanna hemma
I afton är du snäll
Redan mörkret nästan fallit på”
Snälla mamma, du vet
Vi ska träffas just i kväll
Inte ska han väl ensam då gå?
Om han får vänta
Sekunden på sin vän
Går han genast hem och kommer
Aldrig mer igen
Augustin väntar aldrig
På en flicka som är kär
Han är ung, han är kung
Han är grann och populär
Håll min hatt!
Var är skorna?
Hämta broschen i mitt skrin!
Snart så ska jag möta Augustin!
Kära mor, sitt ej uppe
Och vänta är du snäll
Snart så ska jag fylla 22
Det ska inte bli sent
Som det blev i förrgår kväll
Åh, nu måste jag skynda mig på
Springer jag fort
Ska jag hinna så precis
Aj, där gick en maska
Och just nu naturligtvis
Augustin väntar aldrig
På en flicka som är kär
Han är ung, han är kung
Han är grann och populär
Ska han nu kanske hinna
Bort och vissla hos Kristin?
Eller väntar du mig, Augustin?
Med förvåning och oro
Han står i månens sken
Vad är nu det här för nonchalans?
Aldrig har han tänkt krusa
En jänta som är sen
Nej, då fick väl nån annan en chans
Men så är livet
Att det man inte får
Just är det som man vill ha
Om ni mig rätt förstår
Augustin, han fick vänta
Tills han själv blev lika kär
Fastän ung, fastän kung
Fastän grann och populär
Ja, så går det för den som blir
För plötsligt maskulin
Och det glömmer aldrig Augustin
Och det glömmer aldrig Augustin